Äntligen
ÄNTLIGEN slipper jag undanhålla sanningen mer för D.
Jag har haft en hemlis för honom sen oktober/november. Jag lyckades utan hans vetskap få ihop hans vänner (som är utspridda i fyra länder). Så i lördags ringde det på dören och när han öppnade stod dom där hela gänget i trapphuset och sjöng "ja må han leva". UNDERBART! Han blev jätteglad, men chocken har nog inte riktigt lagt sig än.
Han fyllde hela 30 år igår. Men eftersom det var en söndag blev kalaset på lördagen.
När killarna kom blev det smörgåstårta så det spruta ur öronen, Sen vid 17.30 kom taxibilar och körde dom till paintballen. Senare på kvällen var det middag på O´Connors och sedan drinkbord på Flustret.
Jag och minsta syrran flydde ut på stan och åt på BK samt leta nagellack. Mysdag med henne är aldrig fel, synd bara att vi blev så mätta att vi knappt kunde gå hem.
Jag sov av förklarliga själ inte hemma denna natt utan på en (ovanligt skön) extrasäng hos familjen.
På söndagsmorgonen begav jag mig hem i hopp om att dom skulle vara vakna och pigga.
Tji fick jag.
Dom sov som små bebisar. Lika bra det kanske.
Men fi bubblan vilken vidrig stank som slog mig när jag öppnade dörren. Ni vet när man kliver ur ett flygplan i ett varmt land och man nästan slås omkull av luften...precis så var det när jag klev in i lägenheten på söndagsmorgonen. Blä.
Var tvungen att vädra när jag satt inne i köket och försökte vara så tyst som möjligt medans jag blåste upp ballonger. Råkade smälla en ballong men killarna verkade inte nes märka det.
Tillslut vart stanken för jobbig och killarna visade inga tecken på att ens försöka vakna så jag gick hem till familjen istället.
Jag och minstingen bakade cupcakes. Det gick väl sisådär då vi inte hade glasyren eller vad det nu är manhar på toppen.
Kommentarer
Trackback
