425dagar
I onsdags kom SAron hem från Addis. Efter mer än 400 dagar...
Jag gick och väntade hela dagen på att få höra från honom, men hörde inte ett knyst. Så på kvällen ringde jag hans pappa, han sa att han inte var hemma utan på joobet. Men Saron hade kommit, han hade med sig en kompis och just nu hade de en välkomstfest hemma. Med Sarons vänner och folk från kyrkan. Jag bad hans pappa säga till Saron att han skulle ringa mig, men fick till svar att de antagligen inte skulle ses den dagen. Dessutom antydde han att det vore osocialt av Saron att ringa mig när han precis hade kommit hem efter så lång tid och alla har saknat honom såå mycket. Som om inte jag hade det. Det är ju för helvete jag som har haft det jobbigast. Pucko. Ingen hörde av sig till mig den kvällen iallafall.
Dagen efter jobbade jag morgon, jag satt som klistrad framför FB från klockan 0745 men lyckades ändå missa att han var inloggad vid nio-tiden. Vid 11 ringde något nummer jag kände igen, men inte kunde placera, en signal. Jag ringde upp och det var han. Jag hade lovat mig att vara lugn och inte bråka över telefon det första jag gjorde över att han inte hade hört av sig tidigare, men det kunde jag inte hålla i mer än 2 minuter. Vrför hörde du inte av dig tidigare?! Varför har du inte sagt att din kompis skulle komma oxå?! Kul att du hade värsta välkomstfesten, men inte tänkte en sekund på att jag sitter och väntar! Han svarade att de inte alls hade någon välkomstgrej och hans plan var flera timmar försenat dessutom hade jag sagt till honom att jag itne ville att han skulle ringa.
Vi bestämde att han skulle hämta mig från jobbet när jag slutade. Vi åkte och åt lunch, strosade omkring i stan i några timmar. På kvällen åkte vi till Sami och umgicks lite. Sedan åkte vi hem till mig och de sov över.
Jag gick och väntade hela dagen på att få höra från honom, men hörde inte ett knyst. Så på kvällen ringde jag hans pappa, han sa att han inte var hemma utan på joobet. Men Saron hade kommit, han hade med sig en kompis och just nu hade de en välkomstfest hemma. Med Sarons vänner och folk från kyrkan. Jag bad hans pappa säga till Saron att han skulle ringa mig, men fick till svar att de antagligen inte skulle ses den dagen. Dessutom antydde han att det vore osocialt av Saron att ringa mig när han precis hade kommit hem efter så lång tid och alla har saknat honom såå mycket. Som om inte jag hade det. Det är ju för helvete jag som har haft det jobbigast. Pucko. Ingen hörde av sig till mig den kvällen iallafall.
Dagen efter jobbade jag morgon, jag satt som klistrad framför FB från klockan 0745 men lyckades ändå missa att han var inloggad vid nio-tiden. Vid 11 ringde något nummer jag kände igen, men inte kunde placera, en signal. Jag ringde upp och det var han. Jag hade lovat mig att vara lugn och inte bråka över telefon det första jag gjorde över att han inte hade hört av sig tidigare, men det kunde jag inte hålla i mer än 2 minuter. Vrför hörde du inte av dig tidigare?! Varför har du inte sagt att din kompis skulle komma oxå?! Kul att du hade värsta välkomstfesten, men inte tänkte en sekund på att jag sitter och väntar! Han svarade att de inte alls hade någon välkomstgrej och hans plan var flera timmar försenat dessutom hade jag sagt till honom att jag itne ville att han skulle ringa.
Vi bestämde att han skulle hämta mig från jobbet när jag slutade. Vi åkte och åt lunch, strosade omkring i stan i några timmar. På kvällen åkte vi till Sami och umgicks lite. Sedan åkte vi hem till mig och de sov över.
Kommentarer
Trackback
