You and me sis

Jag tog en öl med honom idag, tillsammans med Johanna. Jag kände honom inte men ändå så saknar jag honom.

Konstigt, jag vet massa saker om honom fast vi aldrig har setts. Eller rättare sagt, jag har sett honom...MASSA gånger, men han har aldrig sett mig.

På ett skrämmande sett så känns det som om jag kände honom.

Jag blev gråtfärdig när jag såg graven. Den var fylld med lyktor med brinnande ljus i, nallar, foton, brev och hårspray.

Jag skulle så gärna vilja att han levde. Då kanske jag skulle ha hunnit lära känna honom, eller åtminstone säga " Fan va du är bra!".