ETH del 8
Tiden går så fort.. Det känns itne som att jag har gjort något. Jag sov halva dagarna och tog det lugnt. Om jag vaknade tidigt innan SAron hade åkt så följde jag med honom till huset. Men annars brukade jag träffa honom efter lunch.
Min näst sista söndag låg vi och, som vanligt, sov halva dagen. Vid fyra åkte vi till Jossy cafe för att träffa hans gamla klasskompisar och ta en fika. De brukar träffas nästan varje söndag, men sedan jag kom hade han itne gått.
Klockan sju körde han mig till Swiss cafe vid Bole Medhanialem för att träffa Samis mamma Elsa. Vi skulle äta middag. SAron hälsade på henne och åkte tillbaka till sina klasskompisar. När hon kom blev jag jätteimponerad! Hon hade ett par enormt snygga skor, fina röda naglar och fint rött läppstift, the way I like it. Hihi
Sedan jag kom så har jag försökt få tag på Elsa. Första veckan hade jag skrivit in fel nummer i min telefon, jag rättade till misstaget veckan efter när jag kollade numret på min mejl. Numret såg ut att vara ett hemnummer, så jag ringde på kvällar, eftermiddagr och helgerna.. Men fick inget svar. Näst sista veckan när jag hade sovit hos Emuye, skulle jag åka in till Bole road för att träffa Saron (men istället för att ta traxi, fick jag för mig att gå. Det var jätteskönt (: ). Under min promenad skulle jag ringa Saron, men en kvinna svarade istället. Först blev jag förvirrad, sedan frågade jag om det var Elsa. Vilket det var! Grejen var att jag hade tydligen ringt till en fax på hennes jobb hela tiden och det är därför hon inte hade svarat tidigare! Så jag fick hennes mobilnummer och vi bestämde träff på söndagen.
Vi åkte till Habesha 2000 cultural restaurant. Jag har varit där med Saron en gång tidigare, det är väldigt mysigt och dansarna är jätteduktiga där. Vi åt zilzil tibs och kaiwot. Supergott! Sedan åkte vi till Saron och hans klasskompisar som hade flyttat sig till mitt favorite hangoutplace Peacock. Elsa följde med mig in och pratade lite med Saron. Vi bestämde att han och jag skulle bjuda henne på middag nästkommande lördag.
På tisdagen träffade jag Emu på piazza vid halv åtta, åtta tiden på morgonen. Vi åkte till Svenska ambassaden och fixade hennes visum. Det gick otroligt lätt! Efter alllt jag har hört (och som även hon har hört) såtrodde jag/vi att det skulle ta jättelång tid och vara superkomplicerat. Men it was pieceof cake!
På fredagen tvingade jag upp Saron ur sängen vid tre, halv fyra tiden för jag ville åka till Shiromeda och köpa en Ghabi. Vi (Han) köpte en fin vit/silver randig med en guld, röd, silvervit rand. I love it! Den kommer passa jättebra in i mitt vardagsrum hoppas jag.
På lördagen ringde jag Elsa, men hon var upptagen så vi kunde inte äta middag tillsammans. Istället träffade vi Anbessa på Peacock. Jag drack mitt älsakde chai bä wötöt och de drack öl. Anbessa blev jättefull. Och han hade precis lärt sig säga håll käften, så han satt och sa håll käften tabadä/budäta/Lebda till Saron hela tiden. Sedan började han dra i SArons axel och då tröttnade jag. Jag är väldigt protective över den sedan hans operation. Även SAron började tröttna på hans uppkäftig- och våldsamhet. Jag blev nästan orolig att det skulle bli bråk, but it was cool. Efter några timmar träffade vi Eziekel och Dani på Blackrose i Alembuilding. Vi satt där och kollade på matchen, sedan åkte vi till Club priviledge, Fahrenheit, Club voltage och Illusion. Jag var fyllechaufför och de andr var stupfulla. Jag hade jätteskoj.
På söndagen tog vi det lugnt hemma, vid fem åkte vi till Ice blue på Bole och åt frukost. Sedan åkte vi till Peacock och träffade Elsa. Hon hade med sig lite bakulo som jag skulle ta med mig hem till Sami. Veckan gick så snabbtoch helt plötlisgt var det dags för mig att åka hem! Det var sorgligt. Jag grät och grät. Saron sa: Varför gråter du? Det brukar ju vara jag som gråter och du som skrattar åt mig och säger att jag är löjlig. Gråta is my thing, man. Its my expertice. Jag svarade: Du är inte den enda som har rätt att gråta. Sedan skrattade vi.
Jag ville inte åka ifrån honom, men jag ville verkligen åka hem. So here I am
Min näst sista söndag låg vi och, som vanligt, sov halva dagen. Vid fyra åkte vi till Jossy cafe för att träffa hans gamla klasskompisar och ta en fika. De brukar träffas nästan varje söndag, men sedan jag kom hade han itne gått.
Klockan sju körde han mig till Swiss cafe vid Bole Medhanialem för att träffa Samis mamma Elsa. Vi skulle äta middag. SAron hälsade på henne och åkte tillbaka till sina klasskompisar. När hon kom blev jag jätteimponerad! Hon hade ett par enormt snygga skor, fina röda naglar och fint rött läppstift, the way I like it. Hihi
Sedan jag kom så har jag försökt få tag på Elsa. Första veckan hade jag skrivit in fel nummer i min telefon, jag rättade till misstaget veckan efter när jag kollade numret på min mejl. Numret såg ut att vara ett hemnummer, så jag ringde på kvällar, eftermiddagr och helgerna.. Men fick inget svar. Näst sista veckan när jag hade sovit hos Emuye, skulle jag åka in till Bole road för att träffa Saron (men istället för att ta traxi, fick jag för mig att gå. Det var jätteskönt (: ). Under min promenad skulle jag ringa Saron, men en kvinna svarade istället. Först blev jag förvirrad, sedan frågade jag om det var Elsa. Vilket det var! Grejen var att jag hade tydligen ringt till en fax på hennes jobb hela tiden och det är därför hon inte hade svarat tidigare! Så jag fick hennes mobilnummer och vi bestämde träff på söndagen.
Vi åkte till Habesha 2000 cultural restaurant. Jag har varit där med Saron en gång tidigare, det är väldigt mysigt och dansarna är jätteduktiga där. Vi åt zilzil tibs och kaiwot. Supergott! Sedan åkte vi till Saron och hans klasskompisar som hade flyttat sig till mitt favorite hangoutplace Peacock. Elsa följde med mig in och pratade lite med Saron. Vi bestämde att han och jag skulle bjuda henne på middag nästkommande lördag.
På tisdagen träffade jag Emu på piazza vid halv åtta, åtta tiden på morgonen. Vi åkte till Svenska ambassaden och fixade hennes visum. Det gick otroligt lätt! Efter alllt jag har hört (och som även hon har hört) såtrodde jag/vi att det skulle ta jättelång tid och vara superkomplicerat. Men it was pieceof cake!
På fredagen tvingade jag upp Saron ur sängen vid tre, halv fyra tiden för jag ville åka till Shiromeda och köpa en Ghabi. Vi (Han) köpte en fin vit/silver randig med en guld, röd, silvervit rand. I love it! Den kommer passa jättebra in i mitt vardagsrum hoppas jag.
På lördagen ringde jag Elsa, men hon var upptagen så vi kunde inte äta middag tillsammans. Istället träffade vi Anbessa på Peacock. Jag drack mitt älsakde chai bä wötöt och de drack öl. Anbessa blev jättefull. Och han hade precis lärt sig säga håll käften, så han satt och sa håll käften tabadä/budäta/Lebda till Saron hela tiden. Sedan började han dra i SArons axel och då tröttnade jag. Jag är väldigt protective över den sedan hans operation. Även SAron började tröttna på hans uppkäftig- och våldsamhet. Jag blev nästan orolig att det skulle bli bråk, but it was cool. Efter några timmar träffade vi Eziekel och Dani på Blackrose i Alembuilding. Vi satt där och kollade på matchen, sedan åkte vi till Club priviledge, Fahrenheit, Club voltage och Illusion. Jag var fyllechaufför och de andr var stupfulla. Jag hade jätteskoj.
På söndagen tog vi det lugnt hemma, vid fem åkte vi till Ice blue på Bole och åt frukost. Sedan åkte vi till Peacock och träffade Elsa. Hon hade med sig lite bakulo som jag skulle ta med mig hem till Sami. Veckan gick så snabbtoch helt plötlisgt var det dags för mig att åka hem! Det var sorgligt. Jag grät och grät. Saron sa: Varför gråter du? Det brukar ju vara jag som gråter och du som skrattar åt mig och säger att jag är löjlig. Gråta is my thing, man. Its my expertice. Jag svarade: Du är inte den enda som har rätt att gråta. Sedan skrattade vi.
Jag ville inte åka ifrån honom, men jag ville verkligen åka hem. So here I am
Kommentarer
Trackback
