Conclusion
Efter en månad i Etiopien med Saron har jag kommit fram till följande:
Allt är förändrat. Jag är föränadrad, han är förändrad och mest av allt så är vårat förhållande förändrat.
Innan så behövde jag honom hela tiden. Nu behöver jag honom inte alls, jag har levt utan honom länge (för länge). Så jag har märkt att, visst, det är det jättejobbigt och jag är olycklig, men jag klarar av att leva. Så jag behöver honom som sagt inte längre. Men jag vill ha honom ändå.
En annan grej är att innan så behövde jag ingen annan när jag var med honom. Inte familj eller vänner eller någon.. Om han fanns i min närhet så var jag completely nöjd. Nu märkte jag att jag kände mig rastlös och uttråkad och det kändes som något fattades.. Ibland ville jag bara vara med någon kompis och komma ifrån, vara lite självständig kanske man kan säga... Fast jag är verkligen inte självständig som person.
Dessa två grejerna är bara en liten del av det som har förändrats för mig (mellan oss), jag känner verkligen mig redo för att testa om vi har mognat.
Även han har ändrats, han visade flera gånger genom att bete sig annorlunda i situationer vi har upplevt flera gånger tidigare.
Innan när vi har haft alla våra problem och tjaffs brukade jag tänka(/säga) att jag har lärt mig min läxa och bla, bla, bla.. Men jag har inte lärt mig någon läxa denna gången och jag försöker inte ändra på mig. Jag har bara växt upp inombords. Och jag vet inte hur han är innuti, men som han beter sig "utini"(vi brukar säga så, hihi) så har han tänkt till ordentligt!
Det känns bra och jag är lyckligare än på länge.
Allt är förändrat. Jag är föränadrad, han är förändrad och mest av allt så är vårat förhållande förändrat.
Innan så behövde jag honom hela tiden. Nu behöver jag honom inte alls, jag har levt utan honom länge (för länge). Så jag har märkt att, visst, det är det jättejobbigt och jag är olycklig, men jag klarar av att leva. Så jag behöver honom som sagt inte längre. Men jag vill ha honom ändå.
En annan grej är att innan så behövde jag ingen annan när jag var med honom. Inte familj eller vänner eller någon.. Om han fanns i min närhet så var jag completely nöjd. Nu märkte jag att jag kände mig rastlös och uttråkad och det kändes som något fattades.. Ibland ville jag bara vara med någon kompis och komma ifrån, vara lite självständig kanske man kan säga... Fast jag är verkligen inte självständig som person.
Dessa två grejerna är bara en liten del av det som har förändrats för mig (mellan oss), jag känner verkligen mig redo för att testa om vi har mognat.
Även han har ändrats, han visade flera gånger genom att bete sig annorlunda i situationer vi har upplevt flera gånger tidigare.
Innan när vi har haft alla våra problem och tjaffs brukade jag tänka(/säga) att jag har lärt mig min läxa och bla, bla, bla.. Men jag har inte lärt mig någon läxa denna gången och jag försöker inte ändra på mig. Jag har bara växt upp inombords. Och jag vet inte hur han är innuti, men som han beter sig "utini"(vi brukar säga så, hihi) så har han tänkt till ordentligt!
Det känns bra och jag är lyckligare än på länge.
Kommentarer
Trackback
