It's hard

Jag vet att det är ganska stor del av världens befolkning som har varit kär, förälskade.. Men ibland känns det som att det bara är jag. För om man har älskat någon, hur kan man då ha så lite förståelse för det jag går genom? Allt jag har drömt om de senaste åren har gått i kras och jag har svårt att släppa det. Visst vissa dagar är jag en "strong independet woman" (hahah Chandler -Saron hade vetat vad jag menade), medan andra dagar får jag verkligen anstränga mig för att inte gå och köpa comviq amigos så jag kan höra hans röst.
Jag vet att jag har pratat mycket om honom, men jag försöker att inte göra det längre. Det är inte så kul att höra dissande kommentarer så fort jag öppnar munnen. För som sagt allt jag har sett i min framtid är försvunnet. Jag tycker inte själv inte att att det är konsitgt att jag ibland har deathwish och ett behov av att prata om honom.
Hur kan man inte förstå en vän som sörjer?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0