hormoner
Oj oj oj nu är det en hel del hormoner som spökar vill jag lova.
Jag var lite försenad från jobbet men var tvungen att köpa två julklappar på vägen hem.
Men så ringer baby mitt i allt och så uppfattar jag honom som sur för att jag inte hinner laga mat till honom innan han ska iväg. Så jag springer ut från affären och hem och slänger mig över matlagningen och det hinner precis bli klart tills han kommer in genom ytterdörren. Men så säger han att han inte hinner äta.
Och så klagar han på tågen och pendlingen och säger att han nog kommer sova hos en kompis i sthlm i veckan istället.
Då jäklar brister det för mig.
Jag hatar att vara hemma själv, det vet han.
Och eftersom jag tyckte att han verka sur för att jag inte han laga mat, men som jag sen hade hunnit med
och så ville han inte ha
och så säger han att han ska sova borta. Aaaaaaahhh
Då börjar jag gråta!!! Hallå.. jag?! gråta?! inför någon annan?!
Han märkte att jag tog illa upp och kramade om mig lääääänge, då vart det lite bättre. Sen så tog han sig tiden att äta middag med mig också. Jag älskar honom. Han är bäst ingen protest.
Och nu saknar jag honom jättemycket.
Kommentarer
Postat av: Garanterat_sötsomfan
Alltså seriöst tjejen, kan "Baby" inte laga mat själv? Av att döma från inlägget så verkar det vara så. OCH skulle det mot min förmodan vara så att "Baby" blev sur över att maten inte står på bordet när han kommer hem ja då är han verkligen en stor baby. Jag hoppas hoppas verkligen att det inte är så, att du passar upp på honom med allt vad det gäller hushållsarbeten.
Trackback
