You and me sis

Idag efter jag hade slutat åkte jag in till stan för att köpa lite coola "grafitti-nagellack". Albins faster had esagt att de var slutsålda i hela stan, men jag ville ändå kolla. Så jag gick in på Åhlens och upptäckte till min stora lycka att alla färgerna fanns kvar. Jag hade dock bara med mig tillräckligt med pengar för att köpa 2 stycken så jag köpte ett svart och ett vitt.

(När jag kom hem testade jag att matcha dem med lite olika färger. Just nu har jag svart med turkos under)


När jag skulle betala berättade hon i kassan att Isadora hade ett erbjudande, för att jag köpte två produkter från dem så fick jag fyra mineralpuder ögonskuggor! I was so happy! Hihi


Efter jag hade handlat färdigt var jag på väg till hemköp och vem får j ag se? Jo, Diya. 
Min vän som jag inte har sett eller pratat med sedan Juni-månad.
Min vän som jag inte får umgås med. För att hennes pojkvän tror att jag har dåligt inflytande.
Min vän, frisören, med det otroligt vackra håret, och den otroligt snygga moderna klädstilen, som var så stark och aldrig lät någon sätta sig på henne.
Först kände jag inte igen henne. Hon hade slöja på sig. Och lång kjol. Hon var täckt från topp till tå. Jag var tvungen att kolla igen. Och fy fan vad det gjorde ont i hjärtat! Att se det som jag redan anade.
Hon är en annan person, hon är inte den jag kände. Jag vet att hon vill göra det för hans skull, hon älskar honom. Men hur kan hon låta honom förändra henne så? Jag vill bara gråta. Sörja. För det är som att min vän har dött. Och det gör mig så jävla ledsen. Hon betyder så mycket för mig och de senaste två åren har jag sett honom bryta ner henne, trampa på henne.. Så hon kunde bli så platt och olycklig hon bara kunde bli. För att sedan bygga upp henne till en  person som är beroende av honom. Han har format henne som modelllera så hon kunde bli den han ville ha. Fast det är inte den hon är som person. Jag vet, jag kände henne innan.

Jag visste inte att jag skulle reagera så starkt, jag har tänkt på henne mycket och jag trodde också att det var så här. Men jag trodde ändå inte attjag hade rätt. När jag såg henne fick jag hjärtklappning och blev alldeles skakig. Nu när jag skrev detta slog det mig ännu mer.. Jag gråter, för jag är så ledsen.  
Men jag är även besviken på henne, jag trodde aldrig hon skulle låta någon kontrollera eller bestämma över henne. Och jag är så jävla förbannad på honom, jävla svin. Fan vad jag hatar honom.





(Jag vill klargöra att detta inte har något att göra med själva slöjan i sig utan hela situationen, med honom, henne och att hon inte är sig själv med honom)