Nu kom jag på det!
JAg kom på vad jag skulle skriva i mitt förra inlägg;
Kringelikroktankar.
Jag är inte den typen som döljer saker för mina närmsta. Så jag har ett dilemma, detta vet jag att ingen kom må bättre av att veta så jag borde hålla det för mig själv. Men jag gillar inte att undanhålla det. Fast det finns ju det där talesättet: Vad man inte vet har man inte ont av. Och jag vet att den som får reda på det kommer ha ont av det så så länge jag håller det förmig själv mår alla andra bra. Fast jag känner mig falsk och jag känner i min kropp att jag ljuger. Krångel. Jag funderar på om jag ska berätta när allt är över. Men det känns inte rätt ändå.
Jag kommer ihåg vintern 2007. Då visste mamma något som hon sa att jag itne jag inte ville veta. Det gjorde ju självklart att jag ville veta det ännu mer. Och till slut så fick jag reda på det. Hon hade rätt, jag ville inte veta det. Vilket får mig att tänka att jag borde hålla tyst. För att även om man tror att man vill veta något, så kanske man inte vill veta. Och när man redan vet går det aldrig att ta tillbaka. Då kan man ångra att man fick reda på det och vilja glömma det bäst man vill. Det går inte att göra ogjort.
Jag ska vara tyst.
Kringelikroktankar.
Jag är inte den typen som döljer saker för mina närmsta. Så jag har ett dilemma, detta vet jag att ingen kom må bättre av att veta så jag borde hålla det för mig själv. Men jag gillar inte att undanhålla det. Fast det finns ju det där talesättet: Vad man inte vet har man inte ont av. Och jag vet att den som får reda på det kommer ha ont av det så så länge jag håller det förmig själv mår alla andra bra. Fast jag känner mig falsk och jag känner i min kropp att jag ljuger. Krångel. Jag funderar på om jag ska berätta när allt är över. Men det känns inte rätt ändå.
Jag kommer ihåg vintern 2007. Då visste mamma något som hon sa att jag itne jag inte ville veta. Det gjorde ju självklart att jag ville veta det ännu mer. Och till slut så fick jag reda på det. Hon hade rätt, jag ville inte veta det. Vilket får mig att tänka att jag borde hålla tyst. För att även om man tror att man vill veta något, så kanske man inte vill veta. Och när man redan vet går det aldrig att ta tillbaka. Då kan man ångra att man fick reda på det och vilja glömma det bäst man vill. Det går inte att göra ogjort.
Jag ska vara tyst.
Kommentarer
Trackback
