You and me sis

Kill me!!!!
Jag läser kissis jävlaskitblogg! Hon är så sjukt ful och provercerande så jag kan inte slita mig.
Hatar mig själv för att jag har bidragit till hennes läsarsiffror.

Förlåt mig Gud och alla andra som antagligen är otroligt besvikna på mig nu!

Idag är det valborg. Och för er som inte visste det så bor jag i Uppsala. Stadens stad när det gäller just denna dag!!!

 

Men jag sitter fastspikad på kontoret, vilket är hysteriskt ångestframkallande. Speciellt när det är superfint vårväder utomhus. Just denna dag är jag glad över att inte ha något fönster direkt ut till verkligheten. Det fönster som finns har jag dragit igen persiennerna på. Allt för att inte påminnas om att ALLA andra har det trevligt i solen med en bira i handen.

 

Igår var jag hemma en snabbis hos mina minsta systrar, dom va i all färd att planera valborg. När dom fråga vad jag skulle hitta på och jag svarade att jag tyvärr jobbade, stog dom båda två som fågelholkar. Att man inte skulle roa sig på självaste valborg var ofattbart. (Vilket jag kan hålla med om iofs).

För några år sen när jag gick i plugget så var faktiskt inte valborg en ledig dag, men eftersom alla ungar skolkade så hade skolan inget val. Antar att det är bättre för statistiken att ha skolan stängd än att mer än hälften har olovlig frånvaro.

...men det gör jag senare, när jetlagen har lagt sig och bilderna finns på datorn.
Massa bilder blev det by the way.

Jag gjorde det... och det är inget jag är stolt över.
Jag minns inte anledningen till mitt snedsteg, vilket gör mig lite orolig.
Det känns lite som ett svek mot mig själv och alla andra normala människor.

Men det allra hemskaste är att jag gjorde samma sak idag igen!! Herre gud vad är det som händer med mig?

Det känns som en drog.

Jag kan inte slita mig! Hjälp!!! Jag behöver hjälp!!!

Inatt kunde jag inte sova, så jag låg och funderade lite och kom att tänka på att Pixen borde vara tillbaka by now. Så jag försökte smsa henne. Jag försökte över tio gånger, men det gick inte fram. Vilket irriterade mig till tusen. Men så när jag går in på bloggen idag såg jag att hennes mobil är borta. Vilket förklarar allt, haha.

Hoppas hon ringer mig snart från någon annan telefon. Jag är så nyfiken på hur det var och vad de har gjort down under.. Those lucky bastards ;)

min mobil är borta!!!!

I cant stop thinking about him.. Jag känner mig förvirrad och lycklig på samma gång

Jag tänkte berätta vad som hände mig i fredags, en händelse som f r e a k e d me out!

Efter jag hade slutat jobbet cirka halv sju gick jag till SJ och höll Diya sällskap tills hon slutade vid 20-tiden. 20.17 tog jag pendeln till Partille för att jag skulle gå och handla på Willys.
Jag går omkring lite fram och tillbaka på Willys och så småningom känns det som att en kille följer efter mig. Vart jag än går så är han där också. När klockan är ungefär 20.55 vänder jag mig om och då står han jättenära precis bakom mig. Jag tänker bara: Oookeej. . . Weirdo. Böjer mig åt sidan för att ta en vara som är bakom honom. Då håller han fram en bild på en manlig modell och försöker skaka hand med mig. Jag tycker det är väldigt konstigt, han säger inte ett ord. Men samtidigt känns det som att han vill få fram ett budskap.
Jag vänder mig om och börjar dra mig mot kassorna. Jag börjar få en lite olustig känsla och det känns som att han följer efter mig till kassorna. När jag är nästan framme vid kassorna kommer jag på att jag har glömt att ta mjölk så jag vänder mig om (märker att han står bakom mig) och går och hämtar mjölk.
När jag kommer tillbaka till kassorna har han ett tomt mentos-rör som han håller upp, som om han undrar var han kan hitta ett nytt. Jag rycker på axlarna och pekar bort mot godiset. Han går dit och jag går till en sådan gör-det-själv-kassa. Efter ett tag kommer han och ställer sig bakom mig och låtsas som att han tittar på tuggummina eller något.
Efter jag har betalat mina varor går jag till spelbutiken som ligger precis utanför kassorna och köper mobilpåfyllning. Då står han bakom mig i kön igen och ska köpa en redbull. När han betalar "ser jag min chans". Jag går ut från Willys och springer till bussstationen (som ligger ungefär fyra minuter därifrån). Jag sprang för att han itne skulle hinna se var jag tog vägen och följa efter mig ännu mer. När jag är två steg från ingången kollar jag mig över axeln och gissa vad.. Han är precis bakom mig!
Jag smsar Linnea som bor precis bredvid stationen och Diya att de ska ringa för att det är någon som förföljer mig. Linnea hade sin mobil på ljudlös så hon märkte inte att jag hade smsat, men Diya ringde upp och höll mig lite sällskap.
När vi pratar sätter jag mig i mitten av stationen, då kommer han och ställer sig vid bänkarna bakom mig. Så jag reser mig upp och låtsas att jag kollar genom ett skyltfönster. Jag ser att han sätter sig på en bänk och börjar läsa metro. Då går jag tillbaka till in/utgången. Efter ungefär tre minuter kommer han dit och sätter sig på samma bänk som jag. Jag går tillbaka till mitten av stationen och sätter mig på en bänk. Strax efter det kommer han och ställer sig tre meter ifrån mig och bara står där.
Jag har nu förstått att jag verkligen inte inbillar mig. Så jag och Diya lägger på och jag försöker få tag på folk som bor nära mig och som kan möta mig på spårvagnen så att jag itne behöver åka själv. Typiskt nog så var ingen hemma. Diya ringde upp igen och försökte komma på olika sätt att hjälpa mig.
Det kommer en buss som jag ska ta, så jag hoppar på den och sätter mig bredvid chauffören. Stalkern går på min buss också och sätter sig bakom chauffören. Jag smsar Albin att han ska säga till mamma att hon ska ringa mig för att en kille följer efter mig. När jag har suttit på bussen i ungefär 10 minuter inser jag att jag åker åt fel håll! Så då måste jag sitta kvar och vänta på att bussen ska vända igen och åka tillbaka.
Vi kommer till ändhållplatsen och jag sitter kvar. Det gör han också. Mamma ringer upp mig och vi pratar lite. Jag ville att hon skulle komma och hämta mgi, men hon hade jouren så hon kunde inte.
När jag är nästan tillbaka i Partille så smsar Linnea till mig. Jag smsar tillbaka och säger att han har följt efter mig i 40 minuter och snälla kan hon inte möta mig på busststationen i Partille och köra mig hem. Hon ringer upp och vi bestämmer att jag ska komma till hennes lägenhet. Jag pratar med Diya igen och hon lovar att hon ska hålla mig sällskap tills jag är inne i huset och är safe.
När jag går av bussen går min stalker också av. Han går precis bakom mig och jag känner mig pretty förtvivlad. Men till min lycka ser jag Magnus(Linneas pojkvän) och Linnea på hållplatsen! Jag blir så överlycklig och lättad att det inte går att beskrivas med ord.
Jag och Diya lägger på telefonen och jag tittar mig omkring, men ser inte killen längre. Så då börjar jjag rabbla upp vad som har hänt. Hela tiden tittar jag mig omkring men jag ser honom inte någonstans. Tills jag vänder mig om och han står precis bakom mig! Vi börjar gå därifrån mot bilen, tro fan att han följer efter. Efter halva vägen försvinner han som tur är. Och mina änglar kör hem mig.

På lördagförmiddag ringde jag och polisanmälde.

Jag kan inte ens föreställa mig vad som kunde ha hänt. Efter runstavs-våldtäckten, babyface och Nancy känns det inte som att man är säker någonstans när man är ensam. MEn som tur är Slutet gott, allting gott. For now


http://politisktinkorrekt.info/?s=v%C3%A5ldt%C3%A4kt+g%C3%B6teborg

http://politisktinkorrekt.wordpress.com/2010/01/02/mordet-pa-nancy-tavsan-massiv-polisinsats-utreder/

...har jag stannat kvar på jobbet en timme efter jag slutade. This is so me. Bara for the joy av att sitta ute på nätet. Men nu måste jag åka hem. Kanske ska äta lite, jag är jättehungrig. Om jag åker nu, kanske jag kommer på samma spårvagn som spårvagnskillen. *Hoppas*

Anyways have nice day everyone :*

Mersiha är lite som Saron. Hon kan läsa av mig väldigt bra. Om jag mår dåligt eller känner mig sjuk så vet hon det nästan innan jag själv vet det. Precis som han, haha

Undrar om Pixie kan flyga hem när det är ett askmoln över Sverige... I och för sig så har de ju börjat flyga över Sverige igen, men man vet aldrig. Undrar hur de har det där nere. Säkert jätteskoj och varmt :) Lyllos

Mitt hår är så skabbigt. Förutom att det trillar av, så är färgen så blaskig. Jag måste färga det. Och kanske toppa mig också...

Om man inte är nära sin familj, har en partner eller en väldigt mycket (jag vet att det itne går ihop, men jag menar väldigt mkt) god och nära vän så är man ensam. Jag är så ensam. Jag vill inte hamna i tycker-synd-om-mig-mentaliteten (har spenderat hela mitt liv där), men just nu är jag so, so deep. Orkar inte. Vill itne vara så ensam.
Jag har mina vänner som jag älskar men jag vill itne heller att de ska se den här sidan av mig, mer än vad de har. Jag vill inte att de, som alla andra, ska tröttna på att höra mig prata om mig. Fan. Jag vet inte om jag har ägglossning eller något, det kankse är därför jag känner mig så deppig. Mina mungipor hänger verkligen-bokstavlig-talat neråt.
Det började den kvällen när jag, Linnea och Daniella jobbade på NET och den där killen kom in och trackasserade oss. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Linnea hade Magnus att åka hem till, Daniella skulle hem till sin familj (+att hon har Eric), men jag skulle åka hem till mig och vara själv. Ingen att prata med, ingen som väntar på mig när jag kommer, ingen som skulle märka om något hände mig...
Efter den kvällen har det bara växt. (Nästan)Alla mina relationer är bara på ytan. Visst vi pratar och umgås och jag älskar verkligen alla i min närhet.. Men det räcker inte. Och nu håller bägaren på att rinna över.
JAg är så trött på att vänta på Saron. Jag älskar honom och vill så himla gärna ha honom i mitt liv, men jag orkar inte vänta på något som är typ 85% säkert. Jag undrar om det är därför jag håller på att bryta ihop nu.
Trots att jag mår dåligt nu, så mår jag tusen gånger bättre än vad jag har gjort sedan juni förra året. Ändå känner jag mig mer död än vad jag gjorde i höstas. Jag hoppas verkligen att det är pms.

She sure knows how to cheer a girl up :D

Kvinna tittar på ett matlagningspogram när mannen säger: Varför kollar du på de här? Du kan ju ändå inte laga mat! Kvinnan svarar: Du tittar ju på porrfilm....

I England har de tydligen uppfunnit en ny frukt/bär. Pine-Berries! Det är jordgubbar (Mitt livs största kärlek) mixat med ananas. Eller hur låter det gott? Det skall testas i England under sommaren. Och jag hoppas att det kommer till Sverige också.

Så här ser mitt ansikte ut: 


So not OK :/

JAg har varit så himla seg, heeela helgen. Igår var jag jättetrött hela dagen, så när jag kom till landvetter gick jag och la mig i källaren för att kolla på tv. Jag somnade efter kanske 10 min. Sov som en stock. Det var skönt. Idag har jag varit trött sedan ungefär lunchtid. Jag blev lite piggare vid fyra, halv fem, men sedan påpekade Martini att hon var trött och då blev jag det också. So not OK.

Jag ska ju få pengar till en ny mobil av Saron. Jag tänkte koppa Arezoo och köpa en LG GW520. Men jag vet inte om jag ska ha en röd eller blå... Blå har ju alltid varit min favoritfärg, men jag har ju börjat luta mer åt röd. Jag älskar ju egentligen rött; röd klocka, rött läppstift och röda naglar. En röd mobil hade ju passat jättebra som accessoar när jag har allt det. Hmm...

-HELP ME, VILKEN SKA JAG VÄLJA???

PARIS /08-12 Dec 2008\

Nu sitter jag inne på BP. Jag slutade för ungefär 10 min på DT, gick hit och nu väntar jag på att my sweet Mersy skall räkna sin kassa. Sedan ska jag vara med henne en pyttestund och sedan träffa Sebbe.
Jag och Sebbe ska ta det lugnt i solen på lejontrappan har vi sagt. Först tänkte jag att vi kunde ta en glass eller något, men nu är jag sugen på att supa mig full på vin och flumma. Så jag ska försöka övertala honom om att det är en mycket bättre idé. Haha. Något kul ska man väl få ha på en fredag...

Det känns oroväckande... Jag vill stanna på komet, det är så mycket skönare stämning där. Suck

  

Big kärlek till alla <3

Det var supergott

http://www.cbs.com/primetime/how_i_met_your_mother/community/barney_blog/index.php

Bästa citatet: My best friend Ted and I recently had a disagreement. He thinks when you tell a story you should stick to the facts no matter how boring or lame they are. But that’s stupid. And you know who agrees with me? History. History is full of awesome stories that obviously aren’t true.

Mersiha påpekade precis för mig att jag är dålig på att uppdatera bloggen. Och jag vet, det är sant. Men jag känner mig så inspirationslös. Jag är mer inne i en läsa-andras-bloggar-period. Och nu när jag skulle slänga in ett litet inlägg så hängde hela datorn sig. Är det ett tecken? Jag vet inte, men vi får se om den hänger sig igen.

Anyways, annars är allt bra med mig. Hoppas allt är det med er också :)

Peace, Im out

Nu när Pixie är borta känner jag att jag har ett extra ansvar att uppdatera bloggen. Grejen är att jag nte vet vad jag ska skriva.. När jag är hemma kommer jag på alla möjliga saker att prata om, men så fort jag sitter framför internet så är det som bortblåst. Det är så typiskt...

En arbetskamrats dotter håller på att utbilda sig till make-up artist. En dag frågad hennes mamma om det fanns någon som var intresserad av att vara övningsprojekt. Jag anmälde mig självklart frivlligt och snabbt.
Sedan dess har jag gått ungefär två gånger i veckan och blivit sminkad. Nu är det bara en eller två veckor kvar på hennes utbildning så sedanblir det inget mer för mig. Men det har varit kul att göra det hela våren. Kanske betalar henne för att sminka mig någon gång innan någon fest i framtiden. Hon är jätteduktig

Som igår till exempel, jag cyklade hem till Swedenborgsgatan för att lämna tillbaka ett par skor jag lånat av mellersta syrran.
Hela familjen satt och åt.
Vilket resulterade i att jag kände mig ovälkommen.
Jag vill inte känna mig ovälkommen hos min egen familj. snyft. Så jag tog inte ens av mig ytterkläderna utan cyklade hem till ensamheten igen.

Och snart ska jag och Baby till "down under" och vi ska bo första veckan hos hans syster med hennes familj. Jag känner mig redan obekväm, jag kommer känna mig som en våldgäst.
Absolut inget illa om någon men när man bor hemma hos någon annan måste man bete sig på ett speciellt sätt. Har jag inte rätt?
Man måste vara artig, man måste be om lov, man måste vara på bra humör, man måste anpassa sig helt enkelt.
Jag är ganska ok på att anpassa mig, men ibland känns det jobbigt. Nu är det ibland.

Jag hinner inte med mitt liv. Varför går det så fort? Så här fort brukade inte tiden gå.
Nu är det ju påsk, men det va nyss jul och nyår.

Jag har inte påskpyntat någonting. Borde jag göra det? Jag vill ju, men jag hinner inte. Åhh....

OMG jag kan inte fatta att jag ska iväg.
Lyckades igår få mitt itunes att funka, eller hyffsat i alla fall. Det envisas med att lägga in alla låtar två gånger så jag har dubletter. Sämst. men nu har jag iaf musik på planet. Thank God.