You and me sis

Jag är så glad idag, trots att det är måndag och trots att David fick sova kvar när jag var tvungen att gå upp och trots att jag måste jobba när alla barn har höstlov.

För att i morse när jag skulle åka hemifrån så slapp jag gräva i en halsduk/vantar/möss- hög bredvid sängen och ta jackan från ett dörrhandtag!

För vi har fått en MÖBLERAD hall nu! Wohow, ni anar inte hur jobbigt det har varit att inte ha hallmöbler.

Idag är det en otroligt bra dag och början på en otroligt bra helg.

Det är fredag, och inte nog med det, det är löning, och inte nog med det, jag får dubbla löner, och inte nog med det, denna helg får man dra tillbaka klockan en timme, och inte nog med det, jag är kärare än någonsin, och inte nog med det, vi får (förhoppningsvis) klart hallen i helgen.

Efter att Daniel fått sig en avhyvling för att han satt upp foten på mitt skrivbord när han skulle knyta skon kom han in med desinfektionsmedel och började putsa.

Rent skrivbord. Me like!

Luktar gott gör det också.

Jag och Baby kom på den briljanta idén att titta på filmen Cars i tisdags. Vi tänkte att det kan ju vara mysigt att titta på film i sängen, det vi inte tänkte på var att våran säng är sjukt skön och därav ett sömnpiller.

Så efter 40 minuter kunde jag inte hålla ögonen öppna längre så vi stängde av och gjorde ett nytt försök igår. Samma sak fast denna gång var det David som blev aptrött.

Detta innebär nog att vi gör ett tredje försök ikväll. Kanske i soffan denna gången.

Buy it, use it, break it, fix it,
Trash it, change it, mail - upgrade it,
Charge it, pawn it, zoom it, press it,
Snap it, work it, quick - erase it,
Write it, cut it, paste it, save it,
Load it, check it, quick - rewrite it,
Plug it, play it, burn it, rip it,
Drag and drop it, zip - unzip it,
Lock it, fill it, call it, find it,
View it, code it, jam - unlock it,
Surf it, scroll it, pause it, click it,
Cross it, crack it, switch - update it,
Name it, rate it, tune it, print it,
Scan it, send it, fax - rename it,
Touch it, bring it, Pay it, watch it,
Turn it, leave it, start - format it.

Oh My God… this song keeps me going and going and going.

Skulle kunna göra (nästan) vad som helst bara jag fick lyssna på 80-tals pop.

Typ dammsuga är skitkul tillsammans med Cindy Lauper och hennes ”Girls just wanna have fun”.

Jag har en affär som jag verkligen avskyr. Dom säljer billigt skit =BLÄ!

För tre veckor sedan 28 september var det kris. I tell you! Jag behövde skor till den 29 september! Så jag vandrade omkring på stan för att hitta ett par svarta söta ballerinaskor. Men det är klart inte det finns på hösten, så istället började jag leta efter svarta mockastövlar.

Klockan 18:55 (affärerna stänger 19:00) hade jag sprungit in i varenda affär som Uppsala har att erbjuda. Förutom BLÄaffären. Så jag tänkte ”OK we give it a try”. I ren desperation köpte jag ett par mockastövlar därifrån.

Dom var faktiskt helt ok, tills dom gick sönder.

Jag har inte använt dom varje dag men ändå har dom gått sönder i hälen. Vilket bevisar mina fördomar om att affären är skit och inget annat.

Så igår gick jag tillbaka för att reklamera. Chefen kom ner och det ända jag hade hunnit säga var att jag vill reklamera och så började hon skratta och tittade på mig med en men-lilla-gumman-trodde-du-verkligen-att-du-skulle-kunna-reklamera- blick. Jävla subba ville jag skrika, men det gjorde jag inte. Utan jag höll mig sansad och förklarade som det var att dom inte höll måttet.

Hennes argument var att dom faktiskt säljer billiga saker med dålig kvalitet. Och hon kunde faktiskt se att jag hade gått i dom!

Men va fan.. klart jag har gått i dom, det är ju för 17 gubbar ett par skor.

Jag fick alltså INTE reklamera.

Jag blev fly förbannad och ringde supermamma. Så nu är det krig må ni tro.

Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden you name it. I´ll bring them all on you NewYorker (som skitaffären heter)!

Igår när jag vaknade regnade det. Trist.

Men när vi satt och åt frukost och jag tittade ut genom fönstret märkte jag att regndropparna flög i luften. Hur ofta gör dom det? Aldrig! Det var ju snö, för 17 gubbar!

Men snön smälte så fort den landade på marken, lite låg kvar på bilarna, men thats it.

Idag däremot, det bara vräker ner. Wohow jag ÄLSKAR vintern.

Jag gjorde tabben att ha på mig kjol idag. Iiiii kallt om benen. Jag är inne på min andra kopp te redan. Allt för att få upp värmen i kroppen igen efter en fyra kilometers cykeltur.

Ikväll är det fotboll. Sverige – Albanien. Det ska bli kul med ett litet avbrott i vardagen som soffpotatis.

Jag har:

Ett jobb som jag trivs mer och mer med.

En fin lägenhet som har ett perfekt läge.

En underbar pojkvän.

Underbara vänner.

En underbar familj.

Inget virus på datorn. (Sånt ska man vara glad över).

Ingen blodsjukdom. (Jag är blodgivare, då vet man sånt säkert)

Bra syn.

Körkort.

Tillgång till Malma.

Jag sover bra om nätterna.

Röker inte, vilket innebär att jag luktar ok.

Snusar inte, vilket innebär att jag inte har överdrivet gula tänder.

Är inte beroende av någon drog, inte ens kaffe.

Har sett hela season one av ”True Blood”.

Får massa bra förmåner av jobbet, bland annat influensavaccin.

Och hör ni imorgon, ja då är det FREDAG!

Jag är på uselt humör och jag avskyr det!

Fast framför allt avskyr jag tandläkare och lata människor.

Det här med att jag inte lyckades få upp tyget bakom soffan har tärt på mig och mitt humör. Jag har känt ett agg mot hård betong ända sedan 12 september.

Men nu i helgen lånade vi Rogers slagborr och kampen mot betongen är nu besegrad!

Tyget sitter nu äntligen uppe på väggen! Halleluja.

Det blev fint och helt plötsligt väldigt hemtrevligt i vårt vardagsrum.

Fast tyget som har legat ihopvikt ett bra tag nu måste strykas, men det gör jag en annan dag. Huvudsaken är att jag vann över den dumma betongen.

Jag kan ju inte skylla på att jag har ett späckat schema även om jag skulle vilja.

Men till mitt försvar så jobbar jag åtta timmar om dagen, åker hemifrån klockan 07.15 och är hemma igen (i bästa fall) 16.30.

Väl hemma dör jag i en halvtimme/timme, sen kommer David hem och då är det matlagning som står på schemat. Sen ska ju maten ätas också.

Ibland måste man tvätta och ibland måste man städa och ibland är det nått jätteviktigt tv-program som man bara måste se.

Sen helt plötsligt är man jättetrött och ser dubbelt och då är det ju ingen idé att ens försöka blogga.

Det är olika från dag till dag, hur det känns..
 Ena dagen mår jag bra och känner att detta klarar jag, det är bättre så här. För att sedan vakna upp nästa dag med ett hål i mitt hjärta och vilja dö, för att jag saknar honom så mycket. Ibland så tänker jag att allt är glömt och förlåtet bara jag får vara med honom igen. Sedan hatar jag honom för allt som hänt.
 För det mesta är jag dock mittimellan. Jag älskar honom verkligen av hela mitt hjärta, men vår tid är förbi. Jag längtar efter honom och tänker på honom varje sekund på dygnet, men jag saknar honom inte.

       Om man kan säga så...?